Klinisk evidens: Prevention av tryckskadorI
I detta white paper sammanställer vi relevanta kliniska studier och vetenskapliga data för att ge en fördjupad insikt i hur avancerad underlagsteknologi kan bidra till att förebygga allvarliga tryckskador, optimera resursanvändningen och minska patientlidandet.
Den här formuleringen sätter en mycket tung, akademisk ton inför de studier och referenser som du ska presentera härnäst.
Vilka specifika kliniska studier eller forskningsresultat är det vi ska titta på i det här avsnittet?
Förslag på upphandlingsunderlag
En smart checklista att använda vid upphandling av madrasser med fokus på Brandsäkerhet och Evakuering.
Trycksår kostar svensk sjukvård närmare 3 miljarder kronor varje år. Men kostnaden mäts inte bara i pengar, utan även i onödigt mänskligt lidande. Genom att förstå tryck, skjuv och de egenskaper en sjukvårdsmadrass bör ha, ökar möjligheterna att förebygga skadorna innan de uppstår.
Här reder vi ut begreppen kring tryckfördelning, varför ”brukarvikt” är ett trubbigt mått och varför en ändamålsenlig madrass inte behöver en separat hälzon.
För att förstå varför tryckskador uppstår måste vi se hela vårdkedjan. Låt oss ta ett exempel från verkligheten: 80-åriga Elsa faller i sitt hem. Hon blir liggande på golvet i två timmar innan hemtjänsten hittar henne. Därefter väntar ambulanstransport och en lång väntan på akuten.
Statistik från Socialstyrelsen visar att medianväntetiden på en akutmottagning för patienter över 80 år är 3 timmar och 39 minuter [1]. När Elsa väl rullas in på en avdelning med ett adekvat tryckfördelande underlag, har hon redan spenderat nästan sju timmar på hårda bårar och britsar. Eftersom skadligt tryck i ett tidigt skede försämrar vävnadens motståndskraft längre fram, är risken överhängande att tryckskadan redan har initierats.
En tryckskada definieras som en lokal skada på huden och/eller underliggande vävnad, vanligtvis över ett benutskott. Skadan uppstår som ett resultat av tryck, eller tryck i kombination med skjuv, vilket leder till mekanisk vävnadsdeformation och lokal syrebrist när blodtillförseln stryps. Flera faktorer samverkar ofta i denna process:
Statistiken visar att upp till 95 % av alla tryckskador utvecklas vid anatomiska riskpunkter där benutskott ligger nära huden, i synnerhet vid sakrum (korsbenet) och hälar.[5]
Varför får vissa patienter trycksår medan andra klarar sig, trots samma liggtid? Svaret ligger ofta i mikrocirkulationen.
Normalt har kroppen en fysiologisk skyddsmekanism kallad tryckinducerad vasodilation (Pressure-Induced Vasodilation, PIV). När vävnaden utsätts för tryck utvidgas blodkärlen (vasodilation) för att upprätthålla perfusionen (blodgenomströmningen) och syresättningen. Forskning visar dock att en betydande andel av riskpatienterna har en nedsatt eller helt saknad PIV-funktion. Hos dessa individer komprometteras mikrocirkulationen omedelbart vid mekanisk belastning, utan att denna fysiologiska kompensationsmekanism aktiveras.
Eftersom det är kliniskt omöjligt att med blotta ögat identifiera vilka patienter som saknar denna skyddsmekanism, måste sjukvårdsmadrassen fungera som en proaktiv säkerhetsbarriär för samtliga individer. Konstruktionen måste erbjuda en så effektiv och optimerad tryckfördelning och nedsänkning att den externa mekaniska belastningen minimeras. Genom att reducera vävnadsdeformationen skapas rätt förutsättningar för att skydda patienten – även när kroppens eget fysiologiska försvar sviktar.
För att uppnå en effektiv tryckfördelning krävs mer än enbart mjukhet. Det krävs ett underlag som fungerar utifrån de biomekaniska principerna nedsänkning (immersion) och omslutning (envelopment), i kombination med regelbunden och strukturerad repositionering av patienten.
I detta sammanhang har OptiCell Tender utvecklats. Det är ett system designat för att integrera dessa tre kritiska komponenter i en och samma madrasslösning, vilket ger vårdgivaren ett effektivt och tillförlitligt hjälpmedel i arbetet med att förebygga samt stödja behandlingen av tryckskador.
1. Nedsänkning (Immersion)
För att fördela kroppsvikten över en så stor anläggningsyta som möjligt måste patienten tillåtas sjunka ner djupt i underlaget. Ju större yta som bär upp kroppsmassan, desto lägre blir det lokala trycket på enskilda och särskilt utsatta anatomiska riskpunkter (såsom hälar och sakrum).
2. Omslutning (Envelopment)
Det räcker inte enbart med nedsänkning – materialet måste även förmå att forma sig efter kroppens ojämnheter utan att generera skadligt mottryck. Underlaget ska omsluta kroppskonturerna och fylla ut hålrummen runt dem.
Vid bristfällig omslutning uppstår en så kallad ”hängmatteeffekt”, där ytskiktet spänns horisontellt och patienten blir liggande ovanpå materialet. Detta koncentrerar och ökar trycket dramatiskt över utstickande kroppsdelar och benutskott.
3. Repositionering (Lägesändring)
Ingen madrass kan helt ersätta behovet av rörelse. Tryckskador uppstår över tid, och därför är regelbunden lägesändring avgörande för att ge vävnaden en chans att återhämta sig.
Vändschema: Genom att systematiskt ändra patientens position (t.ex. ryggläge till sidoläge) flyttas trycket till nya områden .
Rätt teknik: Vid repositionering är det kritiskt att undvika skjuv och friktion. Använd glidlakan och lyfthjälpmedel för att inte ”dra” i huden, vilket kan skada mikrocirkulationen.
I många offentliga upphandlingar efterfrågas idag en så kallad hälzon – ett specifikt område på madrassen utformat för att skydda den känsliga hälen. Detta framstår som ett logiskt krav, eftersom mer än var femte tryckskada utvecklas just över hälarna [2].
Medan vissa madrasskonstruktioner använder lokala zonsystem med mjukare skum för att sänka trycket punktvis vid hälarna, bygger vår konstruktionsfilosofi på en annan biomekanisk princip. Vi fokuserar i stället på underlagets övergripande och totala förmåga till nedsänkning och omslutning.
Målet är att hela madrassen ska erbjuda en homogen och högpresterande tryckfördelning. När ett underlag levererar ett konsekvent lågt mottryck över den totala anläggningsytan, sprids patientens totala kroppsvikt maximalt. Genom att reducera det generella trycket skapas förutsättningar för en effektiv tryckutjämning för hela kroppen – inklusive hälarna – oavsett hur patienten är placerad på madrassen.
Om den mekaniska belastningen fördelas jämnt och effektivt över hela kroppsytan, kan adekvat vävnadsskydd uppnås utan behov av kompletterande eller fixerande zonsystem.
Vid offentliga upphandlingar tvingas inköpare och kravställare ofta navigera bland parametrar som ”maximal brukarvikt”. Detta är emellertid ett odefinierat och kliniskt trubbigt begrepp, där det förblir oklart om specifikationen avser att skydda patienten från vävnadsskador, eller sängen och madrasskärnan från mekanisk överbelastning [4].
För att säkerställa att underlaget faktiskt uppfyller sitt avsedda kliniska syfte bör kravspecifikationen i stället utgå från den etablerade mätmetodsstandarden SS 876 00 13. Denna metod använder standardiserade intryckskroppar för att objektivt mäta och klassificera underlagets reella tryckfördelning, vilket gör det möjligt för upphandlare att jämföra olika produkter på helt objektiva och lika villkor [4].
Standarden mäter exakt vilket mottryck madrassen genererar vid olika grader av belastning. En av de mest kritiska mätpunkterna är specifikt utformad för att simulera belastningen mot utstickande anatomiska punkter – såsom hälar och axlar.
Genom att ställa precisionskrav i upphandlingen säkerställer ni att verksamheten tillförs produkter med dokumenterad och verifierbar prestanda. Använd följande parametrar som objektiva utvärderingskriterier vid nästa upphandling:
Evidensbaserad trycksårsbekämpning
I detta White Paper går vi igenom kliniska studier för att ge en djupare insikt i teknik som kan bidra till att rädda liv.
Förslag på upphandlingsunderlag
En smart checklista att använda vid upphandling av madrasser med fokus på Brandsäkerhet och Evakuering.